﻿Kring ſtad och land har redan ſpridt
ſig det ſorgliga budſkapet: Drottning
<b>Lowiſa</b> är död; den milda, goda, flärd=
fria, warmhjertade drottningen är icke
mer. Fridfull, ſom hennes lif warit,
war hennes död. Endaſt för några få
dagar ſedan nedlades hon på den ſjuk=
bädd, från hwilken hon icke mera ſkulle
uppſtå. Förſt i ſöndags började man
hyſa allwarſamma farhågor; ſedan deß
ſwäfwade man mellan fruktan och hopp.
J förrgår afton blef tillſtåndet allt be=
tänkligare, flera qwäfningsanfall infunno
ſig, och i går på förmiddagen inträdde
under ſjunkande krafter dödsarbetet.
Lugnt och ſtilla afſomnade hon kl. 11
och 20 minuter, omgifwen af alla ſina
närmaſte och bibehållande i de ſiſta ögon=
blicken full ſans. Förſänkta i djupaſte
ſorg ſtå gemål och dotter wid hennes
bår, och helt ſäkert deltager hela ſwen=
ſka folket uppriktigt i denna ſorg, ty
drottning Lowiſa war icke blott wördad
ſåſom en genom furſtliga dygder utmärkt
drottning, hon war aktad och älſkad ſå=
ſom en god och ädel qwinna, ſåſom en
föreſyn för makar och mödrar, ſåſom en
tröſtande och hjelpande wän åt alla nöd=
lidande och betryckta. Hon begråtes nu
af alla de många, hwilkas tårar hon
aftorkat, hwilkas nöd hon lindrat. Frid
öfwer hennes ſtoft. Hennes minne ſkall
länge lefwa i kär hågkomſt hos Nor=
dens folk.